Den hittar man här: skrynkel.blogg.se Det är möjligt att jag fortsätter uppdatera här, jag vet inte ännu. Men just nu vill jag ha en blogg där alla mina intressen ryms. Hoppas ni kommer dit! :)

Idag har jag och Saga varit i ett parkeringsgarage och tränat lite. Det gick inte så bra. Men jag ska försöka att inte bli nedslagen av det.. Jag vet ju att vi inte tränat på länge och jag kommer behöva jobba för att få tillbaka hennes fokus på mig. (Men lite deppigt är det). Iaf. Jag har iaf tänkt att ta tag i linförigheten nu. Provar att köra som jag sett att Fanny som driver bloggen/hemsidan klickerklok.se gör, att backa. Det ska nog gå bra med lite plättar som muta. Hoppas jag. Igår var vi ute och joggade.. Det var första gången på flera månader, och jag ska väl inte säga att det var skönt. Eller jo, lite skönt var det. Och eftersom jag tvingade Saga att trava mest hela tiden så blev hon också lite trött. :P Annars fokuserar min hjärna mest på plugg nu. Är sista terminen och jag har en känsla av att det kommer bli intensivt.

Vet inte om blogg.se strular eller vad.. Men inte allt jag skriver postas :S Ska försöka komma ihåg att spara alla som utkast så att det kan postas senare iaf.

Satt här hemma och funderade över hur lite jag fått gjort den senaste tiden.. Så bestämde mig för att ändra på detta och om man funkar som jag då så finns det två alternativ: planera grundligt och tänk över alla möjligheter (tar oftast så lång tid att peppen försvinner) eller gör något impulsivt. Den här gången blev det impulsivt. Jag har anmält Saga till en inofficiell utställning och till ett lydnadsprov. HAHA. Hur ska detta gå? Utställningen är i början av februari och provet, som jag inte ens vågar tänka på nu, är i slutet på mars. Gosh. Men detta ger mig förhoppningsvis lite jäkla eld i baken. Nu jävlar ska vi komma igång en gång för alla. Heja oss!

Och så har det redan gått en vecka sen senaste uppdateringen. :/ I veckan som gått har jag och Saga träffat våra träningskompisar K & Mynta och varit en sväng på klubben (solna-sundbyberg). Saga var övertaggad och fick springa lös på åkrarna en stund innan, men det hjälpte inte mycket. Hon hade inte riktigt koncentrationen på rätt ställe, så vi busade bara lite med en av favoritleksakerna. Kommer nog få jobba ett par pass bara med att få tillbaka hennes fokus, hon ska bara bry sig om mig på planen och veta att något kul väntar. Något kul som hon och jag gör tillsammans, inte bus hon hittar på på egen hand. Men förhoppningsvis kommer det tillbaka efter några vändor på klubben. :) Hade tänkt att köra fler pass inomhus, men har bara blivit två. Mest beror det på att jag tycker det är trångt och bökigt :P så där ska jag försöka rycka upp mig. Imorgon ska vi till ett parkeringsgarage och köra en stund, får se vad vi ska göra. Har påbörjat en plan för lydnadsträning. Ska inte lägga ner så mycket tid på den, utan lägga tiden på träning istället. Men prioriteringen ser ut ungefär såhär: Linförighet Plats Ställande Läggande Tandvisning Inkallande Apport Hopp Det som jag tror blir svårast ligger högst upp i listan.. Tandvisning känns kanske larvigt att ha så högt upp, men tänker att man har nytta av "sitta still" i inkallandet också. Och helt lätt är det inte att sitta still när nån kommer fram och säger "hej". I alla fall inte om man är en glad boxer ;) Vi får väl se hur detta går.. Om jag inte skrivit det innan så är i alla fall ett mål att vi ska debutera innan 3-års dagen. Hmm... Måste lägga på ett kol!

Efter en trött morgon (första dagen i skolan efter julledigheten, så klockan var ställd alldeles för tidigt) så fick Saga vara själv hemma, tror att hon för en gångs skull uppskattade lite lugn och ro, de senaste veckorna har varit intensiva på många sätt även fast vi inte tränat eller gjort något vettigt. När jag kommit hem från skolan och rastning samt middag så körde vi en kortis med klicker och julskinka i hallen. Jag tänkte fortsätta där vi redan börjat på fotpositionen.. Hon sitter fint ibland och helt åt skogen andra gånger, så vi har en bra bit att gå. Tror inte riktigt att hon fattat att det är mitt ansikte hon ska ha blicken mot, för om jag tar ett steg fram så sitter hon ibland kvar och tittar istället på mitt bakhuvud ^^ Det har varit lika dant jämt och jag har väl slarvat när vi gjort kontaktövningar, ibland vrider hon nämligen nacken lite i taget tills hon tittar upp i taket :D Sötisen. Det ska vi jobba på. Har inte skrivit klart planeringen (är visst perfektionist eller något), men känns bra att vara lite på gång i alla fall.. :)

Ser nu att styckesindelningen är helknasig på mitt långa inlägg, måste nog ta en titt i källkoden och se om jag hittar något fel.. Ska nog passa på att designa om bloggen också, nu har den sett ut såhär så länge... Hmm, hur jag nu ska få tid till detta när skolan börjar imorgon...

Jaha. Det här med planering har jag skjutit framför mig. Jag köpte en fin kalender med ugglor på och har fyllt den med sånt som jag och Saga gör och ska göra. Men när hon sen varit sjuk så har all träning hamnat efter. Dels för att hon inte fått äta godis som vanligt, och dels för att energin inte funnits där (hos någon av oss). Men nu är hon på bättringsvägen efter operationen och jag är taggad. På annandagen följde vi med vår träningskompis K och hennes hund Mynta för att titta på deras lydnadsdebut. Det gick inte så bra som vi hade trott tyvärr. Men jag blev i alla fall riktigt sugen på att debutera själv. Eller ja, kanske inte själva debuten i sig (kommer vara så nervös), men för hela grejen. Att ha en tävlingsklar hund, vilken känsla! Så nu ska jag ta tag i detta en gång för alla. Ska skriva en plan och kanske tom boka in en tävling (lagom stöddigt, vi är inte ens i närheten av att vara klara), men att ha som press/inspiration/sporre. Återkommer när denna planering är klar :P

Första dagen på det nya året börjar lida mot sitt slut. Det var länge sen jag uppdaterade här, så det är väl hög tid?! Den senaste tiden har varit tung, fattig och tråkig. I början av november (eller var det slutet på oktober?) beslutade jag mig för att jag skulle få Sagas analsäckar bortopererade. De hade då blivit inflammerade 3 ggr på ett år och Saga har gått från att älska veterinärer till att inte alls tycka om dom. Nu är hon rädd för att komma dit och väldigt rädd om rumpan sin, eftersom varje gång hon blivit inflammerad så har vi varit där i alla fall 2-3 ggr på återbesök och varje gång får hon ont. :( I alla fall, sagt och gjort. Vi åkte till veterinären för att kolla så att de var helt friska, eftersom det inte får vara inflammerat när hon opereras, och det såg bra ut. Då skulle jag bara få ett godkännande från försäkringsbolaget (vågade inte chansa på att direktreglera efter operationen eftersom jag ändå är en fattig student). Försäkringsbolaget ville se hennes journaler och jag bad veterinären skicka över dessa. 4 ggr. En gång i veckan ringde jag först fb för att kolla om de tagit ett beslut (de svarade då att de inte fått hennes journal) och sen till veterinären för att be dom skicka över journalen igen. Vart det brast vet jag inte, men något beslut fattades i alla fall inte. Sen en dag (så klart en helgdag) svullnade Saga upp i rumpan och det var bara att åka in akut och få en dom, analsäcksinflammation. Igen. Jag var så besviken på att det aldrig blev någon operation och tog upp detta med veterinären jag träffade då. Hon kunde ju se att jag ringt om journalen hela 4 ggr och hon förstod inte heller vad som hade hänt. I alla fall så tog hon kontakt med dom igen så fort det blev vardag och äntligen fick jag det klartecknet jag hade väntat på, fb skulle betala operationen. Nu var det bara att vänta på att Sagas rumpa skulle läka snabbt så att vi kan få operationen ur världen. Trodde jag. En morgon vaknade jag av att Saga kräktes. Det är inte superovanligt för henne, det händer att hon kräks om hon har hoppat över en måltid och magen är tom. Men denna gång slutade hon inte, hon kräktes minst 2 ggr per timme och jag höll på hela dagen och natten därpå med att tvinga i henne vatten och druvsocker och senare lite ris och torsk. Men hon slutade inte kräkas och jag åkte med henne till veterinären (såklart på en helg igen) och hon blev inlagd. Förmodligen var det Rimadylen (som hon fick för analsäcksinflammationen), men jag vet inte säkert. När hon hämtat sig efter kräkningarna och analsäcksinflammationen så var det dags för den "efterlängtade" operationen. Den gick bra, men den ena analsäcken var lite förstorad och knöglig av ärrvävnad (den som alla inflammationer suttit i), så det såret blev något större. En trött tjej med rakad rumpa och tratt fick komma hem, men lyckan var kortvarig (igen). Såret svullnade upp och jag vågade inte stanna hemma av rädsla för att det kanske kan spricka (vet inte om det är möjligt, men jag inbillade mig det), så in till veterinären (igen, på en helg såklart) för att kolla såret. Mycket riktigt tyckte veterinären att det var en infektion och Saga fick antibiotika. Efter ungefär två veckor av oro så har svullnaden och rodnaden äntligen gått ner, och på ett återbesök så fick rumpan även godkänt av en veterinär ;) Men däremellan hann vi med ett bakslag till. Dagen innan julafton (alltså helgtaxa hos veterinären) så vaknade jag på morgonen och Sagas söta ansikte var uppsvällt som en jag vet inte vad. Hon såg inte alls normal ut. Så in till veterinären igen där hon fick en spruta med kortison mot det som verkade vara en allergisk reaktion. Eftersom hon inte har några allergier som visat sig tidigare så vet jag inte vad den orsakades av. Antingen av ett nyköpt täcke eller en bit torkad oxlever, eller så kanske något hon käkat utomhus? I alla fall så gick svullnaden ner på en dag. Men på kvällen fick hon små små knölar i nacken, men också dessa försvann till nästa dag (det kanske var en reaktion på kortisonet, vad vet jag?). Som tur är har jag inte märkt av några symptom på allergi nu, så med lite tur var det något tillfälligt som hon kanske inte stöter på igen. Orkar inte med mer bakslag just nu. Herregud, detta vart längre än vad jag trodde. Minns inte ens hur många gånger vi varit hos veterinären de senaste månaderna. En riktig plåga i alla fall. Jag hoppas verkligen att 2012 blir ett friskt år, särskilt med tanke på att jag har tänkt att vi ska debutera på lydnadsplanen till våren. Men mer om det i ett annat inlägg tror jag, det här är redan alldeles för långt. :P

Visst är det väl typiskt? Saga är inte alls på humör, möjligtvis för lite klicker inomhus (hon blir faktiskt ganska glad i mat när hon löper, till skillnad från annars). Så just nu övar vi in dels hoppstå och idag började vi med att hon ska dutta nosen i handen på mig. Hoppstå ska förhoppningsvis leda till ett snabbt och snyggt ställande och nosdutt i handen hoppas jag ska leda till en ganska smidig tandvisning, efter tips från Fanny som skriver bloggen klickerklok. Vi får se hur det går med det :)

Det är vad som fyller min skalle nu. Ja, bortsett från plugg då. Har superduper mycket att göra i skolan, så gäller att ta till vara på promenaderna om man vill få någon träning gjord. Just nu är vi hyfsat ostrukturerade, jag och Saga. Vi jobbar på: snabba lägganden, stanna kvar, plats, inkallning, fotposition, ingångar och apport. Lite blandat alltså.

Men jag tycker det flyter på riktigt bra ändå. Vi har kul och leker massor, hon blir mer och mer fokuserad på mig på planen/gräsplätten och det går undan när poletterna trillar ner. Superkul att vara på G.

Har hittat en finfin träningskamrat också, hon bor alldeles i närheten så om vi inte har tid att åka till klubben så ses vi i en skogsdunge en bit bort och tränar en kortare stund. :)

Jag har haft datorn igång ca tre gånger (?) på hela sommaren.. Kollar det jag behöver via min iphone och sen har det inte blivit mer. Känner ibland att jag borde uppdatera här, men det är ju bara att inse att det aldrig blir någon bloggare av mig. :)

Har hittat en träningskompis som jag försöker träffa en gång i veckan och köra lydnad tillsammans med. Annars händer inte så mycket. Tyvärr. Sommaren har bara passerat och jag har mest jobbat. Nästa sommar ska jag i alla fall köpa en flytväst till Saga och se om jag kan lära henne simma. Eller simma kan hon ju förstås, men hon vill inte.

En av sommarens höjdpunkter borde ju ha varit kennellägret, vilket det på sätt och vis var. Men Sagas analsäckar krånglade igen och jag som hade bestämt att se lägret som att vi skulle börja på ny kula och sätta fart med träningen.. Ja, jag kom av mig lite. Försöker verkligen att hålla mig positiv och inte bli ledsen, men det har bara känts så jäkla motigt. Hur positivt man än tänker så är det aldrig kul att ha en småkrasslig hund. Inte heller att lägga i stort sett alla pengar man har (nu är ju inte det mycket i mitt fall, student som jag är) på veterinärbesök.

Men som sagt, lydnad har vi börjat lite smått med. Trots att jag skriver träningsdagbok och planerar innan så blir det lite för mycket improvisation. Vi övar på fotposition, inkallning, hopp och tandvisning parallellt. Japp tandvisning kommer bli klurigt. Än så länge så har vi lyckats ett par gånger med att Karin (som jag tränar med) kan kliva fram och skaka hand med mig utan att Saga studsar upp. Det kan gå hur som helst det här.

I helgen som var så åkte jag & Saga med Anna & Socker till Göteborg för att ställa ut.. Det gick inte så bra (eller inte dåligt egentligen, hon fick "very good" men är ju snopet att få åka hem utan att ha varit med i konkurrensen). Men ärligt talat gör det inget. Domaren gav inte ut så många excellent och jag försöker att komma ihåg att även om det är rasstandarden domaren går efter, så kan de ha olika preferenser och personligt tycke. I alla fall till en viss del. :)

Kritiken Saga fick: Medium size female. Medium bones, good construction. Too much skin on the forehead. Good topline. Narrow in front. Movement could be with more power.

Och det stämmer väl ganska bra egentligen, förutom att hennes rörelser nog är bättre än vad som gick att se. Att jag och Saga tränat på att trava syntes inte direkt i ringen, men så var det ju hennes tredje utställning och det blev lite stressigt när hon skulle in. Så kan det vara.

Jag tror jag kommer vänta tills nästa år innan jag ställer igen, dels av ekonomiska skäl och dels för att jag tror hon kan växa på sig lite. Vi måste ut i skogen mer och gå bort från stigarna så hon får bygga lite muskler.

Fick träffa Mynta (Sagas mamma) och Thilba (Sagas halvsyster) en jättesnabbis vid ringen också, plus en massa andra goa hundar förstås. :)

Jag vet, världens sorgligaste rubrik. Men ungefär så känner jag just nu.

Igår var jag och Saga iväg för att träffa en av tjejerna jag fått kontakt med på forumet, jag trodde vi skulle vara på samma nivå men tji fick jag. Hon och hennes hund hade fin kontakt och hunden brydde sig inte nämnvärt om Saga (förutom vid ett par enstaka tillfällen). Själv fick jag kämpa med ett regnhalt koppel och en hund som var helt uppe i det blå.

Jag vet att jag endast har mig själv att skylla för att det är såhär, är inte det minsta besviken på Saga. Men ibland undrar jag bara hur det ska gå. Kommer vi någonsin kunna tävla i lydnad tex?

Sen när vi var på väg hem kom nästa bakslag, Saga har slitit upp en trampdyna. Det blödde inte, men det hänger som en flik löst :( Som tur är så är det inte under tassen, utan uppe vid sporren så förhoppningsvis läker det fort. Sen verkar hon ha ont i en baktass också, jag vet inte varför alls. Hon bara skrek till när jag skulle lyfta upp enne i sängen (brukar ta tag i baktassarna och skjuta upp henne). Jag kan inte se något fel och hon haltar inte, men ont verkar hon ha iaf.

Jag orkar inte med dessa små små saker som läggs på hög hela tiden, är det inte analsäckarna så är det en trasig klo eller trampdyna. Känns som att det har varit något nästan hela tiden sen i vintras, allt bara avlöser varann.

Jag var verkligen inte på mitt bästa humör redan innan träffen, så egentligen borde jag kanske ha ställt in. Har nämligen varit inne på jobbet och fått tråkiga besked. 3 pass är allt jag får i juni, fast jag har legat på sen i feb/mars (och även blivit lovad mer). Det är verkligen skit, rent ut sagt, att jag ska vara så blåögd och lita på folk. Det här kan innebära att det inte blir något kennelläger för mig i år, vilket känns så tråkigt. :(

Det är så fruktansvärt tråkigt att vara utan pengar och hade jag inte haft så underbara människor omkring mig så hade jag inte kunnat ha kvar Saga/lägenheten eller fortsatt plugga. På det sättet har jag tur. Men samtidigt känner jag mig så jävla otursförföljd. Kan aldrig saker vända? När ska det bli min tur att ha en fungerande ekonomi (och därigenom få mer energi att lägga på Saga och vår träning, istället för att oroa sig för pengar) ? Det är lätt att komma med undanflykter, men fy vad svårt det är att hålla sig motiverad när det känns som att allt går emot en.

Men det är väl bara att rycka upp sig, inget blir ju bättre av att sitta här och gnälla. Om jag inte får jobba något så har jag ju helt plötsligt ett sommarlov att lägga på hundträning. Eftersom min mamma är snällast i världen så får jag låna pengar av henne, och då är det ju faktiskt inget att oroa sig för. Heja mig?

Ska börja med att poppa lite popcorn och skriva en utförlig träningsplan för Saga. Vad ska läras in? Hur delar jag upp det i mindre moment? Osv..